Saknad

Sitter här och funderar över saknad...hur det kommer sig att man saknar vissar personer i sin omgivning men inte andra...
Och varför saknar man, varför blir det ett tomrum som får en att bli lite nedstämd...
Är inne i slutfasen på en fyra månaders körutbildning o jag insåg att jag kommer sakna mina körlärare så mycket, inte för att jag vill ha körlektioner hela livet ut allts men det kommer bli så tomt...ja menar man sitter ju i en bil o pladdrar nonstop o skämtar med dem två tre gånger i veckan o nu helt plötsligt ska man aldrig mer prata med dem... Det kommer ju bara bli ett så stort tomrum...får man hälsa på körlärare när man har fått körkort eller klassas man som knäpp då? haha..

Eller det kanske är som med gamla polare från förr..man tror man ska sakna dem för evigt, att se dem varje dag i skolan etc...men sen ersätts saknaden med nya vänner o nya minnen...

Men är man då "ond" som glömmer dem banden man hade, för att ett gammalt minne inte berör hjärtat på samma sätt som förr...??
Ligger det i var människas intresse att försöka påminnas om dess betydelse med jämna mellanrum för att man inte ska glömma helt...Kommer jag minnas min bästa vän från ettan om två år?

Har det någon betydelse om man minns hur mycket personer har betytt för en? Kanske är minnet jag bör sakna...

Men jag kommer sakna mina körlärare? Eller...?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback